Don't worry about the people who hate you, worry about the people who love you..

Vissa dagar är jag så rastlöst att måla naglarna skulle räknas som roande. Andra dagar hinner jag inte ens kamma mitt hår. Någonstans  där emellan ska jag behöva ursäkta mig för att jag inte uppdaterar min blogg. Hörde ni, min blogg.

Jag skriver inte här för att få många läsare, eller kommenterar bloggar med texten, gå in på min blogg.  Jag bloggar eftersom att det är som terapi för själen. Sen är det kul att gå långt tillbaka i bloggen, se det svart på vitt hur man utvecklas.

Däremot så finns jag alltid på twitter och instagram. Ni kan följa mig under namnet

Suslarsson

It's terrible to lose someone we love, but it's even worse to lose ourselves while loving them..

Det kom som ett brev på posten, nej men det var en liten röd flagga en morgon när jag vaknade. Jag läste rad efter rad och börjde tro på mänskligheten lite mer för varje vokal som mina ögon kunde skåda. Här har en händelse grävt i någon annans hjärna, klistrat sig fast som ett plåster. Man vet att det gör ont att dra av men efteråt så vet man ju också att det kommer kännas bättre och man har läkt.

Jag tror att hennes hjärta är några kilo lättare efter hon fått det här sagt och mitt hjärta blev bara rödare. Jag tyckte det var så starkt och fint gjort att skriva dessa rader. Det som gjorde ont i mig var nog mest att han sa att han tyckte om mig, och jag inte tyckte någonting. Även fast jag inte tog honom ifrån henne, så undrar jag hur världens kemi är uppbyggd. Någon är kär i någon, som är kär i någon annan som inte är kär i nån. Hemskt. Lika som att det kan vara hemskt vackert när den där kärleken går åt rätt håll.

Det var aldrig någons mening att såra någon, men sånt händer. Sorgen träffar allas hjärtan som en pil i mitten på tavlan. Sen leker man ett skepp kommer lastat. Du ropar, med vadå. Med lycka. Tiden läker många sår och det är aldrig försent att rätta till saker. Detta var ett bevis på det. 

Don't make me mad and then tell me to calm down. That's like stabbing someone and wondering why they are bleeding..

En hög med pokemon kort är väl ingen hitt..

En helt vanlig torsdag satt vi och väntade på att tiden skulle rinna iväg för alla visste ju att helgen var nära. Det är sånt man gör på torsdagar i skolan, spekulerar om fredagen. In i klassrummet klampade två stycken föreläsare in och bad oss presentera vårt namn och en hobby. Plötsligt snurrade tanken "vem är jag?" I över 23 styckens hjärnbalkar och lika tomt som ett öde torg en söndags morgon i gryningen ekade svaren.

Hur vet man vem man är och tänk om man inte har någon hobby. För precis alla kunde sitt namn, men mer än hälften svarade att de inte hade någon hobby. Jag går alltid stadigt i mina klackskor, samlar disk på rummet, är kär i vampyrer, är en typisk radio tjej, skrattar åt mina egna skämt och jobbar extra på Willys. Gör allt det där mig till den jag är? Jag gillar att spela tvspel, prata om livet över en kopp kaffe, se solen gå ner över sjön, somna sked med någon, köpa mer kläder än vad som får plats i garderoben och sova lite för länge på morgonen.

 Jag svarade att min hobby är att prata. För det är lite sån jag är, pratar lite för mycket, lite för ofta. Jag brukar försvara mig med att det är roligare att umgås med någon som pratar mycket än någon som inte pratar alls. Jag sa till honom att jag hade något att erbjuda. Han svarade att en hög med pokemon kort är väl ingen hitt. Då kom jag på det, jag kan vara en hög med pokemon kort. Men alla vet ju att dom bästa pokemon figurerna också finns gömda någonstans i högen. Det tar bara lite tid att byta till sig dom. För vem jag är, det kommer nog ta hela livet att lista ut.

Nothing lasts forever. I think that's the easiest lesson we all learn the hardest way..

Vem kunde tro detta för ett årsedan..

Den meningen är nog en av de finaste en människa kan säga. För det bekräftar att livet är så oförutsägbart och att allting är möjligt. Vi sitter i bilen påväg till Stockholm när jag hör " vem kunde tro för ett årsedan att vi, just vi skulle åka till Stockholm tillsammans" Jag kunde aldrig tro det. Du kunde inte heller tro det. Jag tror ingen ens kunde ana det. Därför älskar jag livet ibland. För ibland tappar man fotfästet, glider som bambi på hal is och tror aldrig man kommer lära sig stå stadigt. Inte ens i ett par skridskor utanför rinken.

Sen går man tillbaka som en tidsmaskin i hjärnan, blädrar bland minnerna som i en bok och ser sig själv några år tidigare. Några månader eller bara igår. Vad mycket det är som har hänt, saker man aldrig trodde skulle hända. Jag minns när vi satt på en stentrapp en sen sommarkväll och tittade varandra i ögonen. Du frågade hur livet var och jag svarade att jag inte brydde mig om någon annan än mig själv. Det var första gången vi sågs, några månader senare hade du förändrat allt och plötsligt brydde jag mig om just dig. Oförutsägbart vackert.

Under våra kläder finns det en historia om varför vi står just där vi står. Men det betyder inte att du är ett klistermärke och kommer sitta kvar där föralltid. För vi är som en flod, vi är aldrig samma flod för vi är alltid påväg någonstans. Påväg någonstans i livet och bara det som hände igår kan ha ändrat din historia, eller det som händer imorgon kanske ger dig nya ögon att se världen med. Är därför väldigt tacksam för saker som sker, bra som dåliga. För någonstans på vägen i livet har vi lärt oss någonting. Ändrat riktning, utmanat våra sinnen till max. För hur kan man säga att man lever om man inte vet hur det känns att överleva. 

Self love, self respect, self worth: There's a reason they all start with "self" - you can't find them in anyone else..

Självrespekt är någonting dyrt, som inga billiga människor har råd med..

Tänk om han slog henne och sa att hon flög. Hur han ständigt lämnar och kommer tillbaka. Som en liten trasdocka drar han i henne och städar sitt egna behov. Hon är bara där och gör rent för stunden, men alla vet att det blir smutsigt igen. Vi har nog alla hört att ingenting varar för evigt. Så vi alla vet att dammet kommer falla och det behövs städas igen.

Det värsta man kan göra är att inte vara lojal, lojal mot sig själv. Någonstans om hundra år kommer det inte spela någon roll om du gick och köpte en chokaldkaka fast du inte skulle. Om man hatar hans nya tjej, trampar ihjäl en groda som kunde varit sin potentiella prins, fuskar på ett matteprov, har tronen över toalettstolen efter en drink för mycket en vinter kväll på söder, luktar efter honom i folkmassor, eller ljuger för mamma när hon med bekymrad blick frågar om allt är okej. Det enda som spelar någon roll är när du sårar dig själv så mycket att smaken av ordet vi inte får säga känns lindrig.

För du, just du är bra precis som du är. När man inte har någon självrespekt förstår man inte varför man är bra. Man förstår verkligen inte varför någon annan skulle tycka det heller. Även fast du alltid häller i lite för mycket mjölk i kaffet så det kallnar, ringer honom när du är full för du vill höra han röst, ständigt missar bussen till livet, har ett fel från att bli godkänd, missar bollen med slagträt, plockar inte upp efter din hund, gråter bakom en busskur, hämtar dina barn sist på dagis, har en gammal juice i kylskåpet, köper någonting väderlöst från tv-shop eller bara slösar bort en hel dag med att ligga kvar i sängen fast du har massa måsten. Även fast du gör allt det där, och så mycket mer så är du bra precis som du är.

Det kommer ständigt finnas människor som inte uppskattar dig. Tränger sig på som parasiter i ditt liv. Kläcker sönder ditt lilla ägg och får dig att känna dig  som ett hjälplöst barn i ett hockeylag av vuxna män. De personer som inte uppskattar din naturliga hårfärg eller formen på dina läppar. Dom kan du lämna precis där du såg dom. Var alltid lojal mot dig själv och förstå att du är värd så mycket mer än det du sett. För dom personerna har nog varit i helvetet och någonting av dom blev kvar där. Låt dom brinna men brinn inte med dom, du är för bra för det!

SCREW LOVE? No, screw the person that made you think like that.. 

Vi möter aldrig morgondagen.. 

Förutom att hans hår alltid ser så där rufsigt ut så man bara vill dra sina fingrar igenom det har vi aldrig pratat med varandra innan. Våra ögon har bara granskat varandra som att vi kunde se vad som dolde sig bakom alla leenden. Han tittade efter min namnskylt idag, men vad spelar mitt namn för roll. Han kommer aldrig vara dom främmande skorna som står i min hall, han kommer aldrig fråga varför det sitter en hatt med mitt namn på väggen eller tysta mitt skratt med kyssar. Vi pratade med varandra idag, jag sa något likande som " var det bra så, det blir 39,90" Sen såg jag skjutdörrarna gå ihop och han gick ut i världen. Fast vi kan tycka att någon har skapat just oss så vackra, så hade vi ingen kemi. Det var bara våra ögon som gillade varandra.  

Det är få personer som kan få min puls att dunka. Det är lätt att säga att jag är kräsen men sanningen är nog den att jag är svår. Folks andetag kan göra mig rastlös och jag behöver någon som kan mer än knyta ett par skor. Jag kommer aldrig älska någon för ett par suddiga minnen. Eller för att du åt godis i min säng, lämnade kvar något som var ditt, ritade på min reklam eller bara höll mig i handen på stan. Jag har inget otalt med mitt förflutna men jag kommer aldrig gå i dom skorna jag gick i med dig. För du är inte mer än en främling jag har många minnen med.  

Du kommer inte se skjutdörrarna gå ihop när jag kliver ut i världen. Du kommer inte bländas av mitt leende en sommar dag i augusti. Du kommer inte fråga varför jag tog ner hatten på väggen eller vara den som flätar in dina fingrar i mina på en främmande gata. Allt det där kommer att hända, allt det där kommer att ske. Jag kommer skratta lite för högt för mitt eget bästa och du kommer inte få vara med. För jag har insett efter all den här tiden, att du inte ens kan knyta dina egna skor.  

Utan varandra är vi ensamma men utan oss själva är vi förlorade.. 

När det gör ont i bröstkorgen.. 

Ni skriver kommentarer om hur mina texter får er att känna er starkare. Hur min blogg sätter ord på känslor och frågar om jag mist någon. Era ord gör mig rörd och jag blir mer än smickrad. Däremot är jag inte guru, ingen expert på förlorade kyssar och kan inte säga vad ni ska göra när ni inte känner er vackra i era finaste skor längre.  

Även fast vi lyssnar på Kent tills dagen är slut och önskar vi kunde skriva texter som Melissa Horn. Allt för att få ord på våra känslor. Det som var så kul för bara ett tag sedan har ett grått moln lagt sig över och vi tror det kommer bli bra om kudden får drukna i smaken av våra salta tårar. Dagen efter smakar maten ändå bara tugghäfta och så förstår man att temperaturen i kroppen har frusit till is när man ser alla dansa och le, själv har man glömt varför man lever. Det spelar ingen roll om du åker bort för om du kunde känna lukten av ditt hjärta skulle det dofta som han eller hon gjorde. 

Efter varje ensam natt kommer det en ny dag och efter alla tårar har tiden plötsligt gått vidare. Där någonstans mellan kudden och lakanet har det blivit en ny årstid. Sen kan du plötsligt köpa en glass och äta den utan att frysa av din egna själ. 

Somliga säger att tiden vi har är kort, andra säger att tiden dödar dom. Vissa tar den förgivet andra uppskattar varje sekund av en minut. Jag säger att tiden är allt det där men enligt mig så läker tiden. För det är med tiden vi kan bli bättre och det är först när vi gråtit och sett mörkret som vi kan fortsätta vår tid i ljuset. Se till att var dig själv innan du hittar någon annan. För det är faktiskt så, utan varandra är vi ensamma men utan oss själva är vi förlorade.
 

Sometimes we say something we didn't mean. Sometimes we meant something we couldn't say.. 

så kom tiden du suktat efter.. 

Fem trappor upp, mitt i stan. En lägenhet som såg ut över den där stadsparken och Mcdonald's. För det var väl då man uppskattade just dom ställerna. Det tog cirka två minuter att gå till skolan, två minuter tills man kom hem och bråkade med mamma. Ja jag var i tonåren. Nej jag var inte ens det, jag var 12 och oförskämt trotsig. Gick igenom trotsåldern som en treåring på dagis.  

Min största förebild var min syster, hon som alltid sov i rummet intill. Tio år äldre än mig, tio år klokare och tio större drömmar än vad jag hade. Jag ville ju bara börja högstadiet, åka epatraktor och hänga med killar som hade häng. Mest av allt ville jag bli någon, bli sedd tror jag. Precis som vilken liten tjej som helst. En dag berättade hon att hon skulle flytta, inte bara flytta hemifrån, nej hon skulle flytta. På riktigt, till en annan stad, tre timmar hemifrån.  

Några veckor senare låg jag i hennes säng, i hennes rum som numera var mitt rum. Hon var ju inte kvar, utan där fanns bara jag. Hon hade glömt ett nattlinne i garderoben, det luktade henne. Så varje kväll låg jag och luktade på nattlinnet och grät. Jag saknade min stora syster. Nu ligger jag här och gråter igen. Om jag hade en lilla syster nu, skulle hon om några månader ligga och gråta som jag gjorde när min syster flyttade. Som tur är har jag ingen lillasyster, för det är ju jag som är lillasyster.  

Jag gråter för att jag har blivit stor, för att jag har tagit mig så långt i livet. Jag gråter för att jag kommer flytta till Stockholm nu, precis som hon. Mest av allt gråter jag för att jag trodde aldrig att detta skulle hända mig, även fast jag önskat flera gånger. Jag gråter för att livet har så mycket att ge, så mycket som man inte vet om. Jag gråter av lycka.
 

So if i typed 'idiot' into Google, would your picture come up? 

Skulle kunna skriva ett blogginlägg om hur fint jag har städat idag. Sen tycker jag det är sån ointressant info så jag skippar det. Fast fint blev det ju, det måste ni ju hålla med om.  

Det är sista dagen på lovet och jag är nöjd med dagarna som har gått. Självklart skulle jag vilja ha mer tid för ledighet, mer tid för att gå till affären klädd i en ansiktsmask och se folk titta på mig och undra hur jag kan gå ut så där. Kyssas i en fotoautomat med någon jag tycker om och sedan sprida bilderna i vinden. Låta dom sjunka till botten på sjön för vi behöver inga foton för minnerna är redan så starka. Det är två saker jag ska göra innan jag dör. Nej jag ångra mig innan jag fyller hela tjugo.  

Vi hann i vilket fall lämna staden under lovet. Kom hem med allting nytt. Absolut ett par skor, ni vet höga klackar höga hopp. Jag hann också nollställa mig själv ungefär så som man kan göra med sin iphone. Tror det är nu jag börjar om från början. Har raderat allt. Det gjorde jag för länge sen, men virus kan ju alltid komma tillbaka. 

Igår var vi ute vid det stora huset på grillfest. Jag var nykter och hängde mer vid ps3 än inne i köket. Fast det befann sig ju redan tre andra kvinnor där så jag kunde väl få leka ist. Leka det gör man med tvspel, inte med människor, absolut inte med känslor. 

En tant sa till mig i kassan på jobbet " glad påsk, jesus har återuppstått" Känner mig lite som han, jesus. Jag har fått kraften att stå igen och känslorna är borta. Inte på egna ben då, för då skulle jag inte pratat i telefon flera nätter i rad med dom. Ni vet dom, dom som vi kallar vänner. Jag kallar dom det finaste jag har. 
 

FACEBOOK is the second most popular word that starts with "F" and ends with "K" 

Det finns hopp för alla.. 

Hej Susanna 15 år gammal. Vid den här tidpunken vet du mycket väl om att du inte är vuxen, ändå vill du känna dig som det. Du tror att du har gått igenom det mesta och blivit den personen du alltid kommer att vara. Lilla vän, du har inte ens börjat leva på riktigt än.  

Du gråter över nån kille du är kär i, som du själv vet inte är din största kärlek ändå blir du frusterad och tror aldrig du kommer möta någon som får dig att känna så. Den här killen kommer inte vilja ha dig just nu. Men vänta nu, han kommer komma tillbaka om något år och vilja ha tillbaks dig. Då när du har insett att han inte alls var något för dig. Livet!  

Vilket val du sedan väljer till gymnasiet kommer inte spela någon roll så du behöver inte gå runt och grubbla över det. För du kan bli precis vad du vill i livet, och dom där tre åren kommer inte spela någon roll. Du bestämmer själv över vad du klarar av, eller hur?  

Att du umgås med folk som är mycket äldre än dig och blir arg på mamma och pappa när dom alltid kör repliken "din tid kommer" Smäller i dörrar och tycker dom är orättvisa när dom säger en tidpunkt du ska vara hemma på kvällen. Dom är bara rädd om dig, vilket du också vet. Sanningen är den att du kommer sitta utanför krogen och vänta på dina vänner som är inne och roa sig. Då kommer du önska att du inte umgicks lite mer med dom i din egen ålder.  

När jag tittar på dig ser jag hur mycket du har växt, inte bara på utsidan även på insidan. Du har ju växt flera centimeter som inte syns men det känns. Det är nu jag kan säga, den lilla ankungen blev äntligen en svan. 
 

Women's tears are like male sperms, only one in a million are for the right cause.. 

Konsten att vara ett svin, eller inte vara ett svin
 

Roliga kommentarer från helgen "Jag tänker inte strula med dig för jag vet ju att jag inte får ligga med dig"  Precis så sa en kille till mig och jag kunde inte göra annat än skratta honom rakt upp i ansiktet. Trodde han själv att jag skulle ändra mig och gå hem och ligga med han. Nejnej dina trick biter inte mig.  

Tror däremot att många killar tänker så där ibland när de raggar på en tjej och bara vill ligga. Onödigt att de anstränger sig så väl när de ändå bara får sig en puss sen ser de tjejen gå hem själv i mörka natten. Personligen så tycker jag att sånt där är svinigt men samtidigt tycker jag att det är bra. Killen var ju ärlig.  

Jag är en sån som uppskattar ärlighet. Varför ska man låtsas att saker är någonting som det inte är. Är han bara ute efter att ligga så, var så välkommen och säg det. Tyvärr hade inte jag samma intresse men det finns säkert nån människa där ute i världen som uppskattar det. Bättre att vara ärlig och rak än en lögnare och ett svin på samma gång.  

Nu ska vi inte säga att bara killar är svin för det finns faktiskt tjejer som också är det. Dock blir jag lika chokad när jag hör hur tjejer är otrogna osv. Kan vara för att jag själv aldrig kan sätta mig i den situationen. Vill man inte vara tillsammans längre så gör man slut. Punkt!  

Gå bakom ryggen på en annan människa är det värsta man kan göra. Absolut till någon som man har sagt att man älskar. Vet man då vad älskar är om man sviker någon så hårt? Tar sönder hela dens hjärta i bitar. Förstår man innebörden av sin handling. När den personen får veta vad du gjort så har du krossat hela världen för ett ögonblick. Hur folk då kan säga att dom älskar. Det förstår inte jag! Man sårar inte om man älsklar.  

Consider me a memory, consider me the past. Consider me a smile in an old photograph, someone who used to make you laugh.. 

Jag kan lova att jag har byggt upp mig själv som en stenmur. Hemligheten är att den är byggd av småsten och bara en blick av dina ögon skulle ta sönder mig, precis som en storm. 

Som dom sjunger "det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig, du har orden som tömmer mig. Makten att bränna mig. Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av" Modet att ge mig av, springa så långt bort från dig tills jag slutar känna och slutar tänka. 

Har man druckit vin sen klockan två är man nog full vid det här laget. Är jag inte det nu så blir jag nog ikväll. Ska träffa mina favorit tvillingar som är här och hälsar på. Lätt att kalla dom favoriter eftersom att de är dom enda manliga tvillingar jag ens känner. Det är fint att bo kvar här när det är högtider. För då kommer alla ansikten hem som flytt staden. Min sis och jag ska på middag ikväll och skåla tillsammans. Sedan ska vi sitta på lobbyn och se bekanta blickar. 
 

There's photoshop, auto tune, & plastic surgery. Too bad theres nothing for your ugly personality.. 

Det är behovet som styr oss..
  

Skulle jag välja mellan frågan eller svaret skulle jag självklart ta frågan. Eftersom att svaret ändras alltid utifrån vilka behov vi har. Som idag ville jag bara sitta på min balkong, klädd i shorts och läsa en bok. 

Det här med behov. När vi väl tror att vi behöver någonting men sedan förlorar det. Då kan endast tiden läka våra trasiga själar. Tiden lär oss att vi kan leva utan det och plötslig kommer en dag då vi inte saknar det längre. Det beror på att vi inte längre känner behovet. 

Det kan vara en människa som funnits i våra liv. En pojkvän, en kär vän osv. När en relation tar slut är vi helt tomma. Vi saknar och saknar tills vi saknat sönder allting. Dagarna går och det kommer en dag då vi plötsligt slutat sakna. Då har alltså våra behov ändrats. Vi är inte längre i behov av den här människan. Det är då vi kan börja leva på riktigt. Det är då vi bara är i behov av oss själva och vårt välmående, på riktigt. Det är då vi kan göra det som faller oss i smaken. Som att sitta på balkongen, klädd i shorts tidigt i april och försvinna i en bok. 

The best thing about a picture is that it never changes, even when the people in them do..

Godmorgon mina vänner. Idag bakade jag bröd till frukost. Självklart utan mjöl. Tänkte vara så här extra gullig och dela med mig precis hur man gör. För er som tex går på lchf, eller bara inte tål mjöl.   

Blanda ihop, 

tre ägg, 

1dl vispgrädde 

2msk fiberhusk. 

Vispa sedan ihop detta till en deg och ställ in i ugnen på 225 grader i ca 15min. Enkelt va?   

Let your dreams be bigger than your fears & your actions be louder than your words..

 

Lever du för dagen, eller är det bara ett uttryck du försvarar dig med? 

Om du fick beskedet att ditt liv skulle ta slut inom kort. Att du plötsligt fick en sjukdom som inte gick att bota. Skulle du ångra saker då? Jag skulle nog sitta på ett tåg till Paris eller liknande. Fly från den lilla boxen och försöka uppleva något av den tid jag hade kvar. Fylla dessa tomrum som ekar i hjärtat efter rus. 

Jag skulle reda ut alla struliga relationer, glömma allt som en gång var svart. Frågan är då, vad menar vi när vi säger jag lever för dagen? Sen gör vi ändå inte det. Jag byter kapitel i min bok nu. Jag förlåter dig för allt du gjort mot mig. Jag förlåter mig för allt jag gjort mot dig. För du vet inte hur lång tid vi har kvar, jag vet inte heller. Jag vet bara, att det är små problem. Vi går runt och ödslar tid och energi på så fel saker.  

Jag kan lika gärna sopa allt under mattan nu. För jag har varken tid eller lust att gå runt och vara arg eller besviken på andra människor. Vad du beror på, vet nog bara du. Jag har släpper alla spekulationer nu. Jag kan ta hand om mig själv och göra det som jag vill göra, leva för dagen. När jag lever för dagen tar jag inte på mig problem. Jag bryr mig helt enkelt inte om små patriklar. Hade det på riktigt vart min sista dag i livet hade jag ju aldrig gått runt och tänkt något illa om en annan människa. Jag hade spridit all kärlek jag har till mina medmänniskor.  

Varför kan man inte göra det varje dag då? Inte bara den sista dagen i sitt liv. Vet ni, man kan det. Det går att leva för dagen, om man vill det och vet vad man ska lägga sin energi på. I skuggan av din stolthet reser jag mig och går nu. Om du vet vad du vill, kom hit med det som om det vore din sista dag i livet.